Vårresan till Strömfors och Lovisa 

Olars och Esbovikens pensionärers gemensamma vårresa 
till Strömfors bruk och Lovisa i östra Nyland onsdagen den 22 maj 2019. 

Foto: Caj Kortman och Millie Ekquist 

 

 I Strömfors finns en mycket välbevarad bruksmiljö. Friherre Johan Creutz grundade år 1695 den första stångjärnssmedjan på orten. Bruket ägdes därefter i många decennier av släkten af Forsselles. Järnbruket nedlades 1950. I dag verkar på det forna bruksområdet hantverkare och konstnärer. Nedre och Övre smedjan är omvandlade till museum. 

 

Strömfors bruk ligger vid vid den västra älvfåran av Kymmene älv, som 1721-1809 var gräns mellan Konungariket Sverige och Kejsardömet Ryssland, cirka 15 km öster om Lovisa stad.  

 

Strömfors kyrka byggdes 1770-1771. Den är till formen åttakantig och är Finlands första centralkyrka med grekisk korsplan, det vill säga lika långa korsarmar. 

 

I kyrkan berättade vår guide Marjut Ståhls om Strömfors bruks historia. Altartavlan "Uppståndelsen" är målad 1898 av den unga konstnären Helene Schjerfbeck, den enda altartavla hon någonsin målade. 

 

Strömfors kommunvapen var i bruk från 1961 till 2010, då kommunen sammanslogs med staden Lovisa.  Kyrkans senaste orgel är byggd av Kangasala orgelfabrik år 1966. 

 

Från kyrkbacken gick vi ner till museerna i de gamla smedjorna. 

 

I nedre smedjans museum kan man se bl.a. vattenhjulet som drev brukets gamla stångjärnshammare.  

 

I museet kan man bekanta sig med ett stort urval föremål och produkter i anslutning till smedjorna såsom plogar, yxor, hackor, liar och spadar samt spikar av olika dimensioner. 

 

Slangtornet användes för torkning och förvaring av brandslangarna som var tillverkade av läder.

 

I Strömfors bruks övre smedja har man restaurerat en fullt fungerande forntida järnsmedja. Produktionen vid smedjan i Strömfors lades ner 1950. Den sista beställningen gällde spik till restaureringsarbeten på Sveaborg.

 

Efter besöken i smedjorna var det tid att förflytta sig till lunchen i brukets tidigare huvudbyggnad.

 

På eftermiddagen körde vi från Strömfors till Lovisa och såg Bastion Ungern som byggdes av Augustin Ehrensvärd 1748 för att övervaka trafiken längs Stora strandvägen. 

 

I april 1918 landsteg en del av den tyska Östersjödivisionen med ca 3000 man i Lovisa, under ledning av överste Otto von Brandenstein (1865-1945). Lovisa intogs den 7 april och ett minnesmärke över striderna finns i centrum vid Brandensteinsgatan. 

 

Ragnar Nordström var jägar-överstelöjtnant och under 1920- och 1930-talet byggde han upp en koncern i sjöfarts- och fiskeribranschen, Nordströmkoncernen. Rederiet var på sin tid ett av Finlands största familjeägda rederibolag som ägde sammanlagt 71 olika fartyg.

 

I Lovisa besökte vi det gamla hamnområdet vid Skeppsbron med de gamla saltbodarna från 1700- och 1800-talen. 

 

Eftermiddagskaffet med goda bakverk smakade utmärkt på terassen med utsikt över Skeppsbrons gästhamn längst inne i Lovisaviken.

 

Lovisa har varit en sjöfartsstad ända sedan grundläggningen 1745. Stadens sjöfarthistoria presenteras i Sjöfartsmuseet. Det är byggt på det gamla hamnområdet vid Skeppsbron i samma stil som de gamla saltbodarna från 1700- och 1800-talen. 

 

Redarfamiljerna i staden ägde under segelsjöfartstiden över 200 segelfartyg för utrikessjöfart. De flesta av dessa var byggda på egna varv. På utresan lastade man mest timmer, medan salt från Sydeuropa var den övervägande importvaran.

 

Segeljakten s/y Österstjernan är byggd år 2006 i Lovisa. Den ursprungliga jakten var byggd år 1814 och gick i trafik mellan Stockholm och Lovisa åren 1815-47.

 

Vårresans program och Info: https://esbo-olars.spfpension.fi/arkiv/2019/lovisa/ 

 

Vi tackar reseledaren Bengt Juselius för en väl planerad och lyckad vårresa!